Det superduperviktigaste av allt för min virrpanniga guldgubbe är denna mössa.
Han har fått den av morfar och det får vi höra ungefär hundratjugo gånger i timmen.
Här ser ni en glimt av hur han speglar sig i den berömda mössan. Behöver jag nämna att mössan börjar bli noppig, för tar han nångång av sig den ska han hålla i den.
Med önskan om några sköna natt-timmar!
Kram / A
Åhh, så sött. Barn är ju för härliga! :)
SvaraRadera